Utställning
Introduktion
Med några få undantag bär musikinstrument sällan några kännetecken efter sina tidigare ägare, även om dessa var välkända personer. Efter ägarens död har instrumentet kanske sålts och därmed har känslan av personlig anknytning snabbt gått förlorad. Var finns t ex Bachs cembalo eller Vivaldis violin idag? I samband med 1800-talets virtuos-kult fick föremål som tillhört kända personer ett ökat värde. De blev en slags materialisering av konstnärens aura. Trenden utvecklades och förstärktes i populärmusiken under 1900-talet och instrument som tillhört stora rockikoner är idag mycket eftertraktade.
Kompositörer
Ett instrument som tillhört en speciell kompositör eller som spelats av en stor musiker är idag mycket eftertraktat. Dessa instrument, t ex det piano tillverkat av Erard som Liszt spelade på 1844, stimulerar fantasin hos de som ser eller hör dem idag.
I sin kontext kan instrumentet också ge information om sin tidigare ägare och ge ökad förståelse för den musik som skapats.
Jazz & Popartister
Den mediala utvecklingen (radio, TV m m) med sin globalisering av populärmusiken har gjort att populära artister blivit levande ikoner som hyllas över hela världen. Då är det heller inte så märkligt att instrument och föremål som tillhört dessa personer blir kultföremål, eftertraktade av museer och samlare.
En del traditioner, t ex den zigenska, ger föremålen mytiskt värde. Ett exempel är Django Reinhardts gitarr, som inte får spelas efter hans död.
Efter att en grupp eller artist slutat sin karriär, odlas ändå populariteten genom de föremål de använt. Nostalgiska besökare kan t ex se Abbas synthesizer och minnas gruppens storhetstid. Instrumenten vittnar också om den relation musikerna haft till sina instrument. Frank Zappa var en outtröttlig musikutforskare och bidrog till utvecklingen av den elektroniska musiken, något han använde i en del av sin mest experimentella musik.
Kungligheter
Musikinstrument som tillhört kungligheter och stadshuvuden är ofta exeptionella. Vare sig de har varit gåvor eller beställningar av en monark för eget bruk, är de oftast av utsökt hantverk. Instrumentet vittnar om tillverkarens skicklighet och uppfinningsrikedom och förväntas motsvara beställarens höga status.
Att få finnas representerad med ett instrument i kungliga samlingar var en stor ära för tillverkaren.
Ibland var dekorationer och utsmyckningar viktigare än den musikaliska kvaliteten.
Ett exempel är greve Cosimo III av Medicis hackbräde av marmor, som tillskrivs Michele Antonio Grandi.
